Miljömyten: ”Fiskodlingar minskar trycket på de vilda fiskbestånden”


Uppemot 90 % av de stora fiskarna i haven har försvunnit. För att täcka efterfrågan blir det istället allt vanligare att odla fisk. Men kan vattenbruket verkligen kompensera för de minskade fångsterna och minska trycket på den vilda fisken så att den kan återhämta sig?

Under 1900-talet har allt mer fisk fiskats upp med allt effektivare fångstmetoder. Häromdagen kom en ny studie som visade att 90 % av de större rovfiskarna i haven redan försvunnit. För att täcka efterfrågan blir det istället allt vanligare att odla fisk, räkor, musslor och alger i olika former av vattenbruk. Odlingen av fisk och skaldjur fördubblades mellan 1987 och 1997, och idag kommer mer än en fjärdedel av världens matfisk från odlingar.

Många hoppas och tror att vattenbruket ska kompensera för de minskade fångsterna och minska trycket på den vilda fisken så att den kan återhämta sig. Men idag sker ökningen av vattenbruket framför allt i intensiva odlingar med fiskmjöl som fodertillskott. I en intensiv odling av lax går det till exempel åt tre kilo vildfångad fisk för varje kilo lax som produceras, vilket innebär ett ökat tryck på de vilda fiskbestånden.

Två kilo fisk för att odla fram ett kilo fisk

För de tio mest odlade fiskarterna i världen går det i genomsnitt åt 1,9 kg vildfångad fisk för att producera ett kilo odlad fisk (1997 års siffror). Många av de större matfiskarna har alltså tagit slut och istället fiskas småfiskar för att tillverka foder. Även om en del av de arterna av småfisk ändå inte skulle kunna användas som matfisk så utgör de basen i viktiga näringsvävar i haven.

Det är alltså inte alls säkert att vattenbruket löser några problem. Tvärtom, som vattenbruket nu ser ut riskerar det istället att spä på problemet och leda till att fler fiskbestånd kollapsar. Intensiva vattenbruk leder dessutom till flera andra välkända miljöeffekter, som spridning av främmande arter och sjukdomar, ökad sedimentation av partiklar och övergödning, samt förändrade näringsvävar och livsmiljöer för vilda fiskar.

Trots allt detta kan vattenbruket ha väldigt stor potential om det utvecklas på ett bra sätt. För det finns alternativ. Till exempel kan man odla växtätande fiskar eller musslor som inte behöver extra foder. Det blir också allt vanligare med så kallade integrerade odlingar av alger eller musslor nära fiskodlingar, som då livnär sig på den överskottsnäring som bildas vid fiskodlingen och därmed renar vattnet.

Källa: Naylor, R. med flera. “Effect of aquaculture on world fish supplies”. Nature 29 June 2000, Volym 405, sidorna: 1017-1024.