Tredje världens bönder beroende av biologisk mångfaldI fattiga utvecklingsländer i Syd odlas oftast många fler arter på åkrarna än i jordbruket på våra breddgrader. Mångfalden är ett sätt att sprida risker och den bidrar dessutom med viktiga ekosystemtjänster som pollinerande insekter, naturlig skadedjursbekämpning, vattenrening och att bördiga jordar bildas. | |
|
De flesta av världens 1,3 miljarder allra fattigaste lever i länder med en väldigt rik och unik biologisk mångfald. Istället för att bara förlita sig på ett fåtal stapelgrödor sprider bönderna i regel sina risker med hjälp av biologisk mångfald. Att istället satsa på en enda gröda (monokultur) leder ofta till sårbarhet för såväl sjukdomar och skadedjur som klimatförändringar och svängningar på marknaden. För att få lönsamhet i en sådan monokultur krävs oftast bevattning, bekämpningsmedel och konstgödsel – något som få fattiga har råd med.  Den biologiska mångfalden är extra viktig i samband med konflikter och missväxt. Biologisk mångfald i jordbruket räddade till exempel många från svält under inbördeskriget i Rwanda. Trots att 60 % av skördarna gick förlorade fortsatte bönodlingarna i landet att ge avkastning ungefär som vanligt. På de lokala marknaderna i landet fanns det sammanlagt fler än 1300 olika sorters bönor tillgängliga. Bland denna mångfald fanns det alltid någon bönsort som växte bra under de rådande miljöförhållandena. Potatisskördarna däremot slog helt fel eftersom endast tre sorter fanns tillgängliga. De behövde alla kontinuerliga leveranser av bekämpningsmedel och gödselmedel – något som kriget snabbt satte stopp för. Ett annat sätt att klara sig i svåra tider är att leva av vilda växter och djur. På landsbygden i Indien har studier visat att vilda växter och djur står för 42-57 % av de fattigas inkomster under torrperioder, jämfört med 14-23 % i vanliga fall. |
En kopp biologisk mångfald tackKaffe är den viktigaste exportprodukten för världens fattiga. Med ett värde av omkring 100 miljarder dollar per år är det också den näst viktigaste lagliga handelsvaran i världen efter oljan. En hel del kaffe odlas på traditionellt sätt mitt bland kvarstående skuggande träd i regnskogen. I den miljön trivs även många andra växter och djur. Då finns det god tillgång på bland annat fåglar som äter skadeinsekter och pollinatörer som kan gynna skördarna. Kaffebuskar som får besök av pollinerande insekter får fler och större bönor. Skörden kan bli uppemot 50 % högre med hjälp av pollinatörer än utan. Skuggträden ger också virke, samt skyddar kaffebuskarna mot tropiska skyfall, uttorkning och blåst. Kaffet odlas ofta tillsammans med t ex majs, papaya och yuca, så att bonden får ytterligare extrainkomster. På dagens moderna plantager odlas däremot oftast enbart kaffe utan skuggträd (s k solkaffe). Med hjälp av stora mängder konstgödsel och bekämpningsmedel har dessa intensiva odlingssystem under några årtionden kunnat ge hög avkastning, men nu minskar skördarna på många håll. Till stor del tycks detta bero på just att de intensiva odlingarnas miljöeffekter börjar slå tillbaka på odlingarna själva, bland annat genom minskad förekomst av pollinerande insekter. Det är inte bara kaffeodlingar som har nytta av den biologiska mångfalden i och omkring själva odlingarna. De ekosystemtjänster som vilda djur och växter bidrar med kan gynna jordbruket på många sätt. Förutom ovannämnda pollinatörer och naturliga skadedjursbekämpare bidrar mångfalden med t ex fröspridning, erosionsskydd, upptag av näring, nedbrytning, uppluckring och luftning av jord samt vattenrening. |