Den 19 maj i år godkände EU-kommissionen genetiskt
modifierad (GM) majs, kallad Bt 11. Den har modifierats för
att få majsen att producera ett ämne som är giftigt för vissa
skadedjur. Detta var första gången sedan oktober 1998 som ett
GM-livsmedel godkändes för EU-marknaden. 1998 trädde ett
moratorium i kraft, som berodde på att ett antal medlemsstater
motsatte sig godkännande av nya GMOs. Man ansåg att reglerna
för godkännande, riskhantering, märkning, spårbarhet m.m. var
otillräckliga. Detta berodde delvis på vetenskaplig osäkerhet om
eventuella risker för den biologiska mångfalden och människors
hälsa och i kanske än högre grad på den utbredda skepsis
som råder bland konsumenter i många länder. Sedan 1998 har
regelverket utvecklats gradvis och det senaste tillskottet består av
nya förordningar om märkning och spårbarhet som gäller fr.o.m.
april i år.
Vad innebär då de nya reglerna om märkning av GMO-
livsmedel? För den enskilde konsumenten innebär de främst att
alla livsmedel som godkänns för försäljning inom Unionen måste
märkas om de innehåller genetiskt modifierade organismer eller
om de utvunnits ur GMOs. Den som släpper ut produkter på
marknaden ska se till att de är märkta så att det tydligt framgår att
en namngiven ingrediens är, eller är framställd av, en GMO. Men
produkter som inte innehåller mer än 0,9 % modifierat material
inte behöver märkas förutsatt att inblandningen är oavsiktlig.
GMOs som inte blivit godkända får överhuvudtaget inte ingå
i livsmedel inom Unionen. Reglerna gäller inte livsmedel som
framställts med hjälp av en GMO, t.ex. produkter från djur som
utfodrats med GM-foder eller som har behandlats med GMläkemedel.
Svenska produkter innehåller GMOs
Enligt Livsmedelsverkets rapport ”GMO-projekt 2002” innehöll
nästan en tredjedel av 44 undersökta råvaruprover i Sverige
GMO-material. Analyser av 68 färdiga produkter från butik
visade att GMO-material förekom i nästan 20 % av produkterna.
I samtliga fall var dock halten av GMO- material mindre än
1 % varför ingen produkt var märkningspliktig. Testerna, som
gällde soja och majs, tyder på att en stor del av de råvaror som
köps in av svenska livsmedelsföretag är uppblandade med GMO-
material, om än i små mängder, och att detta följer med till de
färdiga produkterna. En anledning till att uppblandningen verkar
vara lägre i färdiga produkter än i råvaror kan vara att de färdiga
produkterna har råvaror som har bearbetats så att det modifierade
materialet inte längre kan identifieras. För vissa varor krävs en
mycket hög inblandning av GMO-material för att den ska kunna
upptäckas, t.ex. krävs en inblandning på 30 - 40 % i majsmjöl
och för vissa raffinerade oljor är det helt enkelt inte möjligt att
fastställa om de framställts av GMO-material.
|
I Livsmedelsverkets test innehöll sex av 31 råvaruprover av majs genetiskt
modifierat material. Foto: Corel corp
Omöjligt att kontrollera
Tillsynsmyndigheter och konsumenter är alltså beroende av
producenternas och distributörernas dokumentation. Den
regleras genom kravet på ”spårbarhet” vilket innebär att uppgifter
om att en produkt innehåller eller består av GMO-material
vidarebefordras och bevaras i varje steg av distributionskedjan.
Trots att regelverket ska tillämpas även på produkter som har
utvunnits från GM-organismer, men där slutprodukten inte
innehåller något GMO-material, är detta ingenting som tekniskt
kan kontrolleras.
/David Langlet
Vill du veta mer?
Livsmedelsverkets rapport GMO-projekt 2002:
http://www.slv.se/upload/dokument /Rapporter/GMO/GMOrpt030424.pdf
Syngenta kommer inte att sälja GMO-majs i EU
Trots EU:s godkännande av den genmodifierade majsen BT11
kommer genteknikföretaget Syngenta inte att marknadsföra
majsen inom EU. Beslutet grundar sig på det starka motståndet
hos både livsmedelsindustrin och konsumenterna.
|