Är stenåldersmaten något för framtiden?Allt fler pratar om stenåldersmaten. Den går ut på att vi biologiskt sett är byggda för kött, fisk, nötter, rotfrukter och frukt. Inte mjölmat, mejeriprodukter, matfett, socker och en massa salt. Men hur bra är egentligen stenåldersmaten för hälsan och skulle maten räcka till en hungrande världsbefolkning? | |
 Jordbrukare och boskapsskötare har människan bara varit under några tusen år. Det är jämförelsevis en väldigt kort period av vår evolutionsbiologiska historia som spänner över miljoner år. Våra stenåldersförfäder hade alltså inte tillgång till mjölkprodukter, matfett, socker (annat än det som fanns att tillgå i olika frukter) eller spannmålsprodukter, utan åt mest magert kött och fisk, frukter, nötter, rotfrukter, insekter, ägg, larver, honung och annat smått och gott. De enda som drack mjölk var spädbarnen. Exakt vad våra förfäder åt varierade dock säkerligen mycket beroende på var de bodde och vilken föda som fanns tillgänglig där. I en miljö där man var tvungen att jaga och samla in sin mat, vilket kräver mycket energi, var naturligtvis köttet att föredra eftersom det ger mer energi per arbetsinsats än t.ex. frukt och bär. Många hävdar också att det var köttet som gjorde oss till människor istället för apor (som ju fortfarande till största delen är vegetarianer). När vi i ett tidigt stadium av vår utveckling började äta energirikt kött blev det en katalysator för utvecklingen av vår hjärna. Bytesdjurens hjärnor innehöll bland annat en speciell sorts fett som kallas dokosahexaensyra, DHA. Det anses få hjärnan att utvecklas och utgör en av byggstenarna i hjärnans vävnader. |
Räcker inte till allaNågra direkta risker med att äta som stenåldersmänniskor finns inte enligt Livsmedelsverket, så länge man äter tillräckligt med mat. Förmodligen skulle dock inte stenåldersmaten kunna tillgodose hela världens behov. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med vilt, fisk, rötter eller nötter för att vi alla skulle kunna leva på en sådan diet. Att äta stora mängder gris- och nötkött i stället för vilt lär inte heller ha samma positiva hälsoeffekter som att äta vilt kött, eftersom tamboskapen inte innehåller lika mycket hälsosamt fett. Debatten kring stenålderskosten är till stor del en veritabel pajkastning; förespråkarna anser att det finns få vetenskapliga bevis som stöder nu vedertagna hälsoråd, t.ex. att fibrer är bra och att fett är dåligt, medan kritikerna inte hittar några vetenskapliga bevis för att stenålderskost skulle vara bättre än något annat. Etnomedicinska studier som har gjorts med nutida jägar-
samlarfolk i Kitava, Stilla Havsområdet, talar för stenåldersdieten.
Trots att 80 procent av de vuxna i den studerade populationen
röker förekommer knappt hjärt-/kärlsjukdomar, stroke, och
diabetes bland människorna, som helt naturligt äter enligt
stenålderskosten. Kroppsvikten är låg och blodtrycket betydligt
lägre än i Sverige. I Kitava sjunker faktiskt vikt, BMI (Body
Mass Index) och midjeomfång med stigande ålder, medan det i
Sverige är tvärtom. Naturligtvis kan detta bero på något annat
än kosthållningen, men den är ändå något väldigt grundläggande
som skiljer dessa folk från västvärldens människor, där hjärt-
kärlsjukdomar närmast är ett folksjukdomsproblem. |